Mittmaskan

Hur kör man ut ett stickande sällskap (stickcafé) från ett fik? Svar: man bestämmer att det skall råda mysbelysning på kvällen, dvs värmeljus och släcker taklamporna.
Detta hände i onsdags på Barista i Sundsvall där vi hamnat när vårt förra ställe slutade ha kvällsöppet.
Det kändes som att tillhöra en ointressant kundkrets. Samtidigt var det ingen stor förlust, bullrigt och dålig skötsel, tycker iaf jag. Hoppas det ordnar sig med ny lokal på ett nyöppnat italienskt fik på Storgatan.




Har haft en slapp vecka, helt sjukskriven som jag är. Tänkt städa varje dag men bara hunnit till plockande och dammtorkning i två rum hittills. Inte gjort så mycket annat heller, lite stickning, lite läsning och promenader med Åsa och Einar. Varit på efterkoll för ögat, som tur var på sjukhuset här i stan. Allt verkar ok, har fått tillbaka det mesta av synen. Gasbubblan i ögat minskar för varje dag som går. Jätte, jätteskönt!




Önskar att jag vore i Stockholm i helgen och kunde gå på Syfestivalen. Men det är väl tur, skulle antagligen ruinera mig. Istället för syfestivalen planerar jag ett besök hos Maria på Garnkorgen någon av de närmsta dagarna. Det är inte så dumt det heller! Har insett att en FLS är vad jag också behöver i vinter. (FLS=February lace sweater, det tog lite tid att klura ut för mig.)




Två lästa böcker, som faktiskt inte är deckare har det blivit;

I Tidsandans krumbukter söker Gunilla Ambjörnsson sina gamla vänner från 60-talets Göteborg och samtalar med dem om hur de nu ser på det som hände då och hur de såg på samhället, politiken och livet. Och hur tänker de nu om tiden som gått? Hon söker också upp deras vuxna barn och ställer frågor om barndomen och hur de ser på politik och framtid.



Bland hennes gamla vänner finns bla Carin Mannheimer och Agneta Pleijel. Ett par av dem fanns i samma kretsar som jag under början på 70-talet i Göteborg, men eftersom de var 10-15 år äldre var det inga närmare bekantskaper. Lustigt egentligen. Numera har jag betydligt större spridning på bekantskapskretsen än då, både när det gäller yngre och äldre. Och det är trevligt!



Boken var intressant, är åtminstone det för oss som tillhörde 68-generationen.
Man blir verkligen påmind om hur påverkade vi är av just tidsandan.

"TIDSANDA, det som finns omkring oss, som en gas, omöjlig att se, omöjlig att värja sig mot, utan kontur, lukt, tränger in i våra liv, vårt språk, omsluter och innesluter oss."
citat efter Lennart Hjulström från förordet







Havet av John Banville, en irländsk författare, är en roman om en äldre man som nyligen förlorat sin fru i cancer. Han gör en resa tillbaka till havet vid den irländska kusten till den ort han tillbringat sin barndoms somrar. Det är särskilt en sommar när han blir bekant med en familj i ett stort strandhus som han minns.
Detta är en stillsam berättelse om sorg, minnen och kärlek. Ingen sträckläsningsbok. Jag tyckte om den.